Bortglömd javisst o det kanske inte e ett dugg konstigt det e ju jag..men det gör förbannat ont iaf.. klarar inte att va en bra vän längre försöker höra av mej till dom närmsta så ofta som möjligt framför allt dom som behöver mig, o dom som inte gör känner jag mig mest som en belastning för... jag behöver hjälp, jag behöver uppmärksamhet, jag behöver höra att jag e bra, att ja är värd nått, allt känns så tomt, kallt o meningslöst... varje dag slutar i tårar o jag orkar inte mer...
varför måste jag bry mig, allt skulle va så mycket lättare om man inte kände ett skit för nått.. men nej jag måste va en sån som känner hur mycket som helst o det går bara inte att stänga av... börjar fatta mer o mer varför saker blir som dom blir... det e bara inte meningen.... e så jävla trött på allt, jag vill inte längre... känns som om allt jag gör e o klagar, varje dag e en ny dålig dag. när kommer det en bra dag?? I can´t see no light at the end of the tunnel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar