Du, JUST DU får mig att känna att jag inte ens är värd skiten under dina skor...
trodde åren va värda mer än så här?!?!?!
när är det dags att lära sig?!?!?
kan inte andas, känns som om väggarna kryper närmre, stänger in mej..
ångesten växer sig bara starkare för varje dag..
Tårarna vaggar mig sakta till sömns,och väcker mig med ett ryck, dom bränner som syra på mina kinder, när ska smärtan ta slut, den är outhärdlig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar