jag förstår inte varför ja ska få för mig om o om igen, att jag faktisk har ett värde hos någon annan än min familj....
ja känner mig så tom, ensam o kall, jag vill verkligen inte vara med längre...
känns verkligen som om ngt håller på o krossa mig långsamt, det blir svårare o svårare att andas, svårare att se något ljus.
hela jag är i spillror, hur jag försöker vända o vrida på saker för att försöka kunna må ngt bra, slutar det bara med att jag får skit för det endå så what is the point?
Älskar er alla men nu orkar ja inte hålla tillbaka längre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar